Se videon på YouTube iställetVad vilja Socialdemokraterna?

Mattias Hamberg
29 år från Umeå
15:15 lör 28 jan 2012, Umeå
Håkan Juholt har städats bort på samma sätt om Littorin städades bort av Moderaterna. Går man idag in på Socialdemokraternas hemsida möts man istället av Stefan Löfvén som presenterar Socialdemokratins lösning på "utmaningen att skapa fler jobb". Vad den lösningen är håller jag dock på ett tag, för den säger mycket om Socialdemokratins största problem idag. Först Juholt.
Jag gillade Håkan Juholt. Han var förmodligen den mest lovande företrädaren partiet haft på mycket länge. Han var folklig, en lysande talare, kom ifrån landet och hade en värme i sin humor som få rikspolitiker kunde mäta sig med. Han framstod också som en trevlig person, vilket kanske är den främsta uppgiften för en partiordförande utåt.
Han var dessutom ovanligt fläckfri. Han hade betalat sin skatt, sin tv-avgift, aldrig myglat, aldrig haft svart städhjälp och aldrig deltagit i brott emot de mänskliga rättigheterna i tredje världen. Han verkade också kunna ena ett splittrat parti på ett bra sätt. Ett parti ska förresten vara splittrat. Det är ett tecken på en levande idé-debatt som, precis som alla givande debatter, förutsätter att det finns olika ståndpunkter, viljor och prioriteringar. Ett parti utan sådana splittringar är ett dött parti.
Han var ett allvarligt hot emot högern och man hade i början påtagligt svårt att hantera honom. Sedan började angreppen. Först emot hans utseende och hans person. Mustachen såklart, men också dialekten, övervikten och hans illa sittande kläder. Det är så mobbning brukar börja, man angriper det uppenbara först: "tjockis", "rödtott" och så vidare. Därefter började man hårdgranska allt han gjorde och sa på en nivå som regeringen aldrig sett maken till.
Sedan hittade Aftonbladet på en regel kring riksdagens bostadsbidrag som inte fanns och som gjorde stora delar av riksdagen till brottslingar. Alla gick fria från anklagelser utom Håkan Juholt. Detta blev startskottet på en hatkampanj utan motstycke inom svensk politisk journalistik. Aftonbladet lade ut Juholts samlade resekvitton på hemsidan och uppmanade sina läsare att granska dem. Övrig press hakade på och det blåstes upp på löpsedlarna att Juholt var pinsam och att väljarna flydde hals över huvudet. Varje tvetydigt och felaktigt citat hängdes skadeglatt ut. När barn mobbas i skolan brukar det gå till på samma sätt. Alla möjligheter till misstolkningar tas till vara och används emot den mobbade.
Allt eskalerade och i slutskedet av drevet var de mediala makthavarna uppenbart upprörda över att han vägrade vika sig för hatkampanjen, som av många nu beskrivs som en tjurfäktning. Han skulle bort. Punkt slut. Han var pinsam, ovärdig och oförmögen att ens dra ett rakt streck som Aftonbladets chefredaktör uttryckte sig.
Och allt detta samtidigt som regeringen, alltså makten, klarade sig undan all granskning. Reinfeldt tilläts ljuga, gång på gång. Man tilläts förskingra skattebetalarnas pengar genom att i princip skänka bort deras tillgångar i Stockholm. Utrikesminister Carl Bildt klarade sig, trots anklagelser om inblandning i brott emot de mänskliga rättigheterna i samband med sitt uppdrag för Lundin oil, till omvärldens häpnad, i princip helt utan kritik i svensk media. Allt media var intresserade av var att förnedra, smutskasta och avsätta Håkan Juholt.
När Mona Sahlin utsattes för ett liknande, men betydligt mildare, mediadrev var det många analytiker som menade att det berodde på att hon var kvinna. För någon annan förklaring var knappast möjlig. För det kunde ju rimligtvis inte bero på att hon för en massa år sedan råkade köpa en chokladbit med fel kontokort. Nu efter Håkan Juholt måste vi nog börja överväga en annan förklaringsmodell. Kanske är det uppdraget i sig som är brottet? Kanske har det mediala klimatet gått så långt åt höger att det blivit otillåtet, per definition, att vara ledare för Socialdemokratin?
Därför ska det bli spännande att se hur Stefan Löfvén kommer att hanteras i media. För Socialdemokraterna måste målet just nu vara att komma bort ifrån allt vad personfrågor heter och istället fokusera på sakfrågor, sakfrågor och sakfrågor. Alla frågor som överhuvudtaget andas "förtroende" för den eller den, måste konsekvent avisas som trams. Socialdemokratin är ju faktiskt i första hand en politisk rörelse, sveriges största och viktigaste, och inte en idol-tävling med syfte att kora Sveriges fläckfriaste person.
Så tillbaka till Socialdemokraternas hemsida. Vilket är då svaret på "utmaningen att skapa fler jobb"? Stefan Löfvén hävdar på hemsidan att svaret på detta är "ett bra lag". Alltså ytterligare personprat. I en video där Löfvén håller ett tal till offentligheten via YouTube (se ovan) får vi veta att han känner sig hedrad, alltså mer personprat, varpå han staplar den ena floskeln på den andra och säger på allvar att han står upp för allas lika värde, frihet, rättvisa och solidaritet och att Socialdemokratin har "de nya lösningarna på framtidens problem". Vilka lösningar detta rör sig om säger han ingenting om. Man för nypa sig i armen. Detta är inte bara pinsamt, utan en retorisk katastrof och jag hoppas verkligen att detta inte är en medveten linje från Socialdemokratins sida.
När August Palm 1881 återkom till Sverige i syfte att bilda en svensk Socialdemokratisk rörelse reste han riket runt och talade under parollen "vad vilja Socialdemokraterna?". Kanske har vi nu gått varvet runt? Kanske börjar det bli dags att man frågar sig samma fråga på nytt: "Vad vilja Socialdemokraterna?". Åtminstone tror jag att det där Socialdemokratins återtåg i svensk politik måste börja.
Kommentera (6)     Permanentlänk    
Dela på Facebook