Sida: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 ...
images/system/arrow-down.png
ons 17 sep 2014
images/rectangle/f072455589c0a6416f7f23f3ce9ec98f.jpg

Svenska motståndsrörelsen demonstrerar under polisbeskydd

Vad handlar allt detta hat om?
images/thumb/901e887fcec188443c5cc8d19d68a7a1.jpg

Mattias Hamberg

35 år från Örnsköldsvik

11:13 ons 17 sep 2014, Örnsköldsvik

Det finns ett gammalt latinskt ordspråk som går ut på att det är de personer som inte förstår som fördömer, med undertexten att man, om man förstår sin nästa, då fördömer man inte. Det kan ligga något i det. De senaste årens allt ivrigare prat om fördömanden av ditt och datt har fått mig att tänka på detta citat. Kan det vara så att vi nu förtiden nöjer oss med fördömanden utan att försöka förstå? Kan det till och med vara så att fördömanden ofta anses viktigare än förståelse idag?

Ta detta med SD. I åratal har vi fördömt dem. Pekat på dem, skrikit rasist, och varit verkligen tydliga i vårt fördömande. Vi vill inte ha några rasister på våra gator. Reinfeldt blir svart i ögonen när han talar med Jimmie Åkesson. Fördömandet är förkrossande tydligt, och moraliskt nästan obligatoriskt. Men förståelsen? Det vette fasen…

För vad handlar allt detta om? Hatet som riktas emot invandrare, emot tiggare, emot kvinnor inom media och politik, emot vänstern och Socialdemokratin? Om vi verkligen skulle försöka förstå. Jag läser Sverigedemokraten Ilona Michalowskis inlägg på sin blogg med titeln Hatet emot den vite mannen och känner att jag får en liten pusselbit.

Hon beskriver ett samhälle som konstant svartmålar gruppen vita män. De utmålas som lata förtryckare, roten till all ondska och hon upplever att media avhumaniserar och piskar upp ett hat emot den vite mannen som sedan tar sig uttryck i ett rasistiskt våld som drabbar gruppen vita män mer än andra grupper i samhället. Hon medger att den vite mannen visserligen har sina brister men att svartmålningen är oproportionerlig och orättvis. Tvärtom ska vi vara tacksamma för allt gott den vite mannen ändå gjort i världen är hennes avslutande poäng.

Och de berömmande orden i kommentarerna låter inte vänta på sig. En av kommentarerna sticker ut. Fredrik, som skribenten heter, bidrar med en analys om varifrån detta hat emot den vite, heterosexuelle mannen kommer. Han menar att hatet bygger på en post-marxistisk ideologi (jag tror att det egentligen är begreppet intersektionalism han söker) där man delar in den mänskliga befolkningen i olika identitetsområden som i sin tur är strukturerade i värdehierarkier där vita är överordnade icke-vita, där män är överordnade kvinnor, där heterosexuella är överordnade icke-heteron och så vidare. Han menar vidare att man, om man utgår ifrån denna ideologi, hamnar gruppen vita heterosexuella män i toppen av makthierarkin; de är priviligierade och överordnade på samtliga plan. Det verkar därmed legitimt, menar han, att angripa dessa eftersom hat som riktas uppåt ifrån de maktlösa gentemot makten är mer legitim än hat som riktas ifrån makten och neråt emot de maktlösa.

Problemet är bara att väldigt många inom gruppen vita heterosexuella män inte upplever sig vara priviligierade. Det handlar om männen inom arbetarklassen: lågutbildade, lågavlönade, inte sällan landsbygdsbor som är ovana att hantera ett komplext, globalt samhälle med mängder med krav att leva upp till. De upplever sig inte tillhöra ett socialt frälse som förtrycker sin omvärld. Tvärtom upplever sig många vita heterosexuella män fullständigt oskyldigt anklagade och trakasserade. Och att bli oskyldigt anklagad väcker endast en känsla: ursinnig vrede.

De upplever sig leva i ett samhälle som behandlar dem som skit, högutbildade och mediesnobbar ser ner på dem, invandrare konkurrerar ut dem på arbetsmarknaden, tjejerna ratar dem, skolan företrädd av idel högutbildade kvinnor, tjatar, gnäller och stämplar dem som misslyckade oduglingar och sedan kommer pk-vänstern och utmålar dem som ondskefulla förtryckare. Klart som fan att de blir förbannade. Åt helvete med hela skiten bara. Feminister, invandrare och allt annat vänsterpack. Och nu också alla dessa tiggare som bara ska ha och ha, och sitta där och pådyvla en dåligt samvete. Nej fy fan säger jag bara…

Och märker ni? Där har vi honom. Näthataren, han som skriver alla dessa hatmejl till kvinnor, han som trakasserar tiggare, han som gnäller om att det daltas för mycket med invandrare och brottslingar och han som i brist på annat tvingas rösta på Sverigedemokraterna.

Och tanken allt landar i: ska han fördömas? Är han ett korkat rasistiskt as som ska sättas på plats? Eller handlar allt detta om faran i att dela in oss människor i grupper och sedan ställa dessa emot varandra? Eller handlar det om en allt hårdare arbetsmarknad som inte längre värdesätter den kompetens och det kunnande som många av dessa män har? Eller handlar det om att vi i vår vurm för storstadslivets glansigt exklusiva ytor faktiskt utvecklat ett slags förakt för den traditionella folkliga kulturen som lever kvar på landsbygden? Eller handlar det om att vi i vår strävan efter det snabba globala samhället börjat utveckla ett slags förakt för det långsamma lokala? Eller handlar det om att vi övergett klassanalysen till förmån för nya hippare men mer bångstyriga redskap? Kort och gott: vad handlar allt detta om?

Jag vet inte. Allt jag vet är att jag tror att vi alla skulle ha mycket att vinna på att gräva ner stridsyxan och inrikta oss mer på att söka förståelse än att uttrycka fördömanden. Vi kan helt enkelt inte fortsätta såhär. Och egentligen vill jag bara avsluta med en uppmaning till alla, kvinnor som män, heteron som icke-heteron, vita som icke-vita, att gå ihop. Vi har allt att vinna på att jobba tillsammans för ett rättvist, jämställt, jämlikt samhälle utan över- och underordning, utan herrskap och tjänstefolk, utan min grupp mot din grupp, där vi ser varandra som medmänniskor och kamrater, inte som tillgångar och konkurrenter, där vi ser en stolthet i att ta hand varandra och där olikheter accepteras och där förståelse är viktigare än fördömanden.

Men det får man väl inte säga i det här jävla landet.


Kommentera (3)     Permanentlänk     images/system/facebook_mini.png Dela på Facebook

images/system/arrow-down.png
tor 15 maj 2014
images/rectangle/145a53198b773c123d1b391f64b95666.jpg
Det börjar aldrig med judarna
images/thumb/901e887fcec188443c5cc8d19d68a7a1.jpg

Mattias Hamberg

35 år från Örnsköldsvik

11:29 tor 15 maj 2014, Örnsköldsvik

Idag har jag en artikel i Nyheter24 där jag grubblar över min kluvna inställning till protesterna emot Sd. För visst är det odemokratiskt att hindra ett politiskt parti att framföra sina åsikter. Men vad ska vi göra?

Läs den på Nyheter 24


Kommentera (0)     Permanentlänk     images/system/facebook_mini.png Dela på Facebook

images/system/arrow-down.png
tor 28 nov 2013
images/rectangle/f927b8fc33b8ca4d784f0aa3bc6fbd97.jpg
En man är som en bil
images/thumb/901e887fcec188443c5cc8d19d68a7a1.jpg

Mattias Hamberg

35 år från Örnsköldsvik

15:24 tor 28 nov 2013, Örnsköldsvik

En spännande debatt har uppstått på sistone, nämligen om inredningen på p***oarer på krogar. En till synes smal och liten debatt, men ändå intressant eftersom den är så tydligt inriktad på manlighet, utan omvägar via kvinnigheten. Det är män som vistas på herrtoaletterna och de är i första hand en angelägenhet för just oss män. Så låt oss nu, med utgångspunkt från följande fall, män emellan, diskutera manlighet.

Fall nummer ett var p***oaren på en rockklubb i Umeå. Målet var att skapa en riktig rock’n’roll-klubb och som en del i detta valde man att köpa in p***oarer i form av en mun med rödmålade läppar. Tanken var att man skulle p***a ner i halsen på denna p***oarmun som inspirerats av Rolling Stones gamla symbol, fast utan den stora tungan. Kritiken blev stor och ord som ”sunkigt” och ”sexistiskt” nämndes.

Ett annat fall jag vill ta upp är en bild som en gammal vän lade upp på Facebook idag. Den föreställer en p***oar där väggarna täckts med porrbilder på nakna och halvklädda tjejer, likt en ekivok tapet. Hans kommentar var att det skulle bli ett jäkla liv om man skulle inreda en p***oar på det sättet i Sverige, vilket det nog skulle bli.

Man kan göra detta enkelt. I fallet med munnarna kan man se det som ett grabbigt skämt, en snajsig referens till rock-historian. I fallet med porr-tapen är det bara smaklöst och gubbigt. Men nu ska vi inte göra det riktigt så enkelt.

Frågan handlar ju egentligen om vad det innebär att vara man. Vad är en man? Vad förväntas av oss män? Hur ska en man bete sig, vad ska man tycka, vad ska man skratta åt? Man skulle kunna kalla det: den manliga könsrollen. För en man är som en bil.

En bil har vissa grundförutsättningar för att kallas bil. Den bör ha däck, den bör nog ha ratt och något ställe där man kan sitta och köra. I övrigt är det tämligen fritt. Man kan göra långa lastbilar, små lådbilar, sportbilar och kombibilar. De kan vara grå, blå, vita, gula, svarta, röda, ja nästan alla färger utom (märkligt nog) rosa. De kan ha ett, fem eller rent av 40 säten för passagerare.

På samma sätt är det med oss män. Vi har vissa grundförutsättningar. Vi tenderar att ha snopp, men i övrigt är det ju oerhört fritt. Vi kan ha långt hår, kort hår, klänning eller inte, vi kan gå på händer eller fötter, vi kan tala vilket språk vi vill, ha olika nyanser på hudfärgen, ha glasögon eller inte, vara tjocka, smala, korta, långa, arga, glada, snälla, bittra, starka, svaga… Alla varianter finns och alla varianter är möjliga. Frågan är bara, vilken sorts man vill vi skapa?

Personligen känner jag mig oerhört obekväm med den typen av manlighet som dessa två fall illustrerar. Ni vet säkert vilken sort jag menar. Gapiga, aggressiva, muskliga, offensivt sexuella och rått flabbande män. Män som slår näven i bordet, spottar ut snusen och kavlar upp ärmarna. Män som dricker sig asfulla, nyper tjejer i rumpan och vill titta på porrbilder medan han p***ar en p***oar rakt ner i halsen. Nu överdriver jag såklart, men ni förstår poängen. Jag klarar inte av det. I mina ögon är det en mansförnedrande könsroll. Den förminskar oss män till gapiga driftsvarelser utan hänsyn till omvärlden, till mänsklighetens värsta sida.

Och just därför är jag obekväm med denna typ av p***oarer. Den uppmuntrar till en manlighet jag inte gillar. Den bidrar till att lyfta fram en könsroll som gör manssläktet, ja kanske hela mänskligheten, sämre än vad den behöver vara.

Låt oss istället uppmuntra en annan typ av manlighet, som också finns och som är lika möjlig som den jag nyss beskrev. En vänlig, lyssnande, eftertänksam och lågmäld manlighet. En manlighet som sitter när den kissar, talar om politik, kultur och känslor och som lyssnar när andra pratar och försöker hitta kompromisser och smidiga lösningar på de konflikter som uppstår. En manlighet som visar omtanke om andra män, kvinnor, barn, samhället, miljön och det samhälle den finns i. En manlighet som bejakar, accepterar, berömmer och lyfter upp och inte bara kritiserar, fördömer och trycker ner. En manlighet som kan göra detta samhälle och denna värld till en bättre plats.

Med detta inte sagt att sexualitet är något fult. Absolut inte. Sexualitet och rent av kåthet ska naturligtvis få finnas i mansrollen, precis som att den ska få finnas och frodas i kvinnorollen. Så är människor. Men jag kan inte tänka mig ett sunkigare, tröttsammare och förnedrande uttryck för detta än slitna porrbilder på en p***oar.

Så vad är en man? Vilken typ av män vill vi ha i samhället? Vi kan faktiskt välja.

En annan man är möjlig.


Kommentera (1)     Permanentlänk     images/system/facebook_mini.png Dela på Facebook

images/system/arrow-down.png
tor 28 nov 2013
images/rectangle/f9b02874638aef05546091c0fba86e1c.jpg

Min underbara sambo

Porträttkurs med anledning av Rheborg-gate i SVT
images/thumb/901e887fcec188443c5cc8d19d68a7a1.jpg

Mattias Hamberg

35 år från Örnsköldsvik

12:33 tor 28 nov 2013, Örnsköldsvik

När John Rheborg skulle ta ett porträttfoto av sin dotter i SVT med instruktionen ”som han såg henne” bad han henne ta av sig tröjan. Detta har väckt en del diskussion i min feed på Facebook. För att väga upp detta och komma med lite tips för andra portättfotografer in spe tänkte jag här komma med några råd till den som skulle vilja prova på.

Först, omotiverad halvsexuell nakenhet på kvinnor framför kameran har blivit en fotografisk kliché. Titta bara på alla omslag på nästan alla tidnigar. Kvinnan ska posera passivt, ska ha en sexuellt utmanande blick, fotas lite uppifrån och helst visa, om inte brösten, så iallafall underkläderna. Detta må vara bra för att sälja en produkt, men som porträtt betraktat är det förkastligt. När alla kvinnor fotas på samma sätt blir det till sist svårt att skilja den ena ifrån den andra, vilket är precis motsatt emot vad man vill åstadkomma med ett porträtt. Porträttet ska visa upp det unika med den person du fotar. Så… Här kommer mina tips:

1. Tänk på bakgrunden. Välj en plats där personen känner sig bekväm, kanske personens arbetsplats, hem eller någon plats där personen trivs och känner sig hemma. Det berättar dels något om personen och det hjälper dessutom till att få personen avslappnad.

2. Be personen tänka på sina kläder. Låt personen klä upp sig fint och det av samma anledning som ovan. Det säger dels något om en person vilka kläder den har, och om personen känner sig bekväm i sina kläder gör det personen mer avslappnad och trygg. Alla ser nästan exakt likadana ut nakna, så undvik gärna onödig nakenhet så länge det inte finns någon uttalad poäng med det.

3. Låt personen göra något. Att helt passivt stå och bli fotad är helt onaturligt. Och än värre: det säger inget om personen. Alla kan stå rakt upp och posera. Men om personen gör något, målar, täljer, fipplar med mobilen, knyter skorna, springer, hoppar, dricker vatten, spexar framför kameran, ler övernaturligt mycket, medveten om betraktaren säger dessa saker något om personen, det ger porträttet personlighet.

4. Var försiktig med att fota kvinnor uppifrån. Dels är vi så vana vid det bildspråket att det känns kliché, men framförallt ligger det något nedlåtande i det. Kvinnan framstår som liten, vilket sällan är vidare lyckat. Fota henne istället aningen nerifrån det ger henne pondus.

5. Prata gärna med personen och ta många bilder, gärna samtidigt. Nästan alla bilder kommer att bli oanvändbara, men rätt vad det är skymtar det fram något när personen pratar eller lyssnar. En naturlighet som är svår att posera fram.

Vi nöjer oss så tills vidare. Klicka på…


Kommentera (0)     Permanentlänk     images/system/facebook_mini.png Dela på Facebook

images/system/arrow-down.png
ons 20 nov 2013
images/rectangle/d3c5eb3d0854cbcb2c3bd0708e47c977.jpg
Vad ska vi göra med de arga männen på landsbygden?
images/thumb/901e887fcec188443c5cc8d19d68a7a1.jpg

Mattias Hamberg

35 år från Örnsköldsvik

12:26 ons 20 nov 2013, Örnsköldsvik

En högervåg går genom europa. I arbetslöshetens bakvatten vinner extremhögern allt fler segrar och går nu framåt i nästan alla länder i Europa och med den kan vi se en ökad rasism och en feministisk backlash. Vi kan moralisera över detta, vi kan hävda att det rör sig om inskränkta, unkna åsikter och värderingar. Vi kan förakta dessa partier och organisationer, säga att de är hemska rasister, vi kan till och med spöa upp dem och kasta tårtor på dem. Men det hjälper inte, i alla fall har det inte hjälpt hittills. Så vad är det vi har att göra med här?

Låt börja med att titta på vilka som utgör denna högerextrema massa. Ser man till de undersökningar som gjorts, t.ex av Sören Holmberg och Henrik Ekengren Oscarsson, kan man generalisera den högerextrema väljaren såhär:

Han är man, född eller uppvuxen på landsbygden eller på en mindre ort. Han saknar högre utbildning och har antingen inget jobb alls eller ett lågavlönat eller otryggt jobb. Han känner sig sviken, bortglömd och i värsta fall föraktad av politikerna och den så kallade kultureliten. Han klamrar sig fast vid det han kan känna sig stolt över: sin nationella identitet, sin könsidentitet och sina rent fysiska förmågor och reagerar starkt när någon hotar dessa livbojor.

Dessa män organiserar sig sedan utifrån dessa ideal: nationen, traditionella könsroller och ett förakt emot intellektualism och bildning som ses som elitistiskt. Och denna grupp kommer att öka i takt med att allt fler män förlorar sitt arbete och föraktet emot dem som befinner sig i det så kallade utanförskapet ökar.

Så vad ska vi då göra för att stoppa denna våg? Jo, det handlar om att bryta grundförutsättningarna. Att håna dem, hata dem och angripa dem hjälper inte. Tvärtom stärks de i uppfattningen att de utgör en föraktad, bortglömd grupp som eliten struntar i. Istället måste vi se dessa arga män. Vi måste, som samhälle och som politiker, göra en helomvändning. Vi måste säga och visa att det är okej att misslyckas i skolan, det är okej att vara arbetslös. Men också att det är åt helsike att lågkvalificerad arbetskraft idag utnyttjas på en nästan brutal arbetsmarknad utan trygghet och att arbetslösa behandlas som mindervärdiga. Det är åt helsike att a-kassan och sjukpenning både är på tok för låg för att leva på och för svår att överhuvudtaget få.

Vi måste byta samhällsklimat. För visst har många människor i högerns Sverige fått det bättre. De högutbildade, de högavlönade i storstäderna har aldrig haft det bättre än idag. De kan vältra sig i både RUT och ROT, åka på långa semestrar, jobba hemifrån, renovera kök, lyxkonsumera och unna sig som aldrig förr. Men allt detta har skett på bekostnad av dem som befinner sig på den andra sidan: de lågutbildade, de lågavlönade på landsbygden och småorterna och det är dessas vrede och besvikelse vi idag ser i form av en våg av extremhöger.

På vänsterkanten måste vi sluta förakta, bespotta och hata utan börja se dessa som en kraft vi måste få med oss. Att kasta ut invandrare, mota tillbaka kvinnorna till spisen och de homosexuella till garderoben och åter placera den muskulöse heterosexuelle mannen på piedestal är inte bara dumt, det är dessutom en återvändsgränd som inte kommer att lösa någonting, vare sig i stan eller på landsbygden. Det vi behöver är välfärdspolitik. En politik som ser alla medborgare, som inte är beredd att offra stora delar av befolkningen för att gynna andra, en politik som tolererar misslyckande, arbetslöshet, sjukdom och som ger landsbygden möjlighet att leva och utvecklas. En politik som bekämpar utanförskapet och inte de utslagna.

Det återstår att se om vänstern kommer att lyckas med detta. I stort har man politiken, men kommer man kunna nå dessa arga män?


Kommentera (5)     Permanentlänk     images/system/facebook_mini.png Dela på Facebook

images/system/arrow-down.png
tis 27 aug 2013
images/rectangle/ddf3fba3a5fe15dac939d210ec525cc2.jpg

Hägglund, Reinfeldt, Lööf och Björklund i naturen

Har du ett partiledarnamn?
images/thumb/901e887fcec188443c5cc8d19d68a7a1.jpg

Mattias Hamberg

35 år från Örnsköldsvik

15:43 tis 27 aug 2013, Örnsköldsvik

Politiker vill gärna framstå som naturliga, naturnära människor med ett levande friluftsintresse. När Alliansen ska marknadsföra sig anordnas utomhusbad i badtunna och korvgrillning. Lika sannolikt hade de kunnat valt att träffas över ett parti svampplockning eller en picknick i en skogsglänta. Lysande bilder, sköna människor i kontakt med naturen.

Och detta är ett slugt marknadsföringsknep. För vi svenskar älskar vår natur. Se bara på vår nationalsång som nästan enbart handlar om vår vackra natur: vår sol, vår himmel och våra ängder gröna och så vidare. Den hade kunnat handla om vår starka industri, gruvor och sågverk men icke. Vi vill istället tänka på de öppna landskapet. Nära havet vill vi bo och så vidare.

Och detta, vill jag nu föra i bevis, avspeglar sig i våra partiledares namn. Nästan samtliga partiledare har nämligen ett naturinslag i sina efternamn. Sjöstedt har en spegelblank sjö alldeles i början. Löfvén har både ett löv och en en i sitt lite märkliga efternamn. Märkligt eftersom det knappast finns någon en som har löv. Och ännu tydligare blir det om man går till Alliansen där vi har Björklund och Hägglund som bara doftar sommar, slott, vackra trädgårdar och lummiga alléer. På högersidan hittar vi även Reinfeldt som visserligen är tyska men som innehåller såväl det vackra djuret Ren som fält som ger bilder av vajande åkrar.

Och bara en sådan sak som att Annie Lööf, lagom till sitt tillträde på partiledarposten bytte namn från Johansson till just Lööf i ett misstänkt lägligt giftermål. En partiledare kan nämligen inte heta Johansson. För vilka bilder och associationer ger det?

För trots att de 17 vanligaste namnen i Sverige slutar på -sson finns det idag bara en enda partiledare som har ett efternamn som slutar på -sson, och det är intresseföreningen för lågutbildade, trångsynta män som inte har något annat att vara stolt över än sin hudfärg: kvasipartiet Sverigedemokraterna. De riktiga partiledarna heter helt enkelt inte -sson.

Det enda riktiga partiet idag, som inte har en partiledare med natur eller miljö i sitt efternamn är ironiskt nog Miljöpartiet som, sedan naturnamnet Wetterstrand avgick, fick två språkrör varav båda har mycket märkliga namn: Fridolin och Romson. Det återstår väl att se hur detta påverkar partiets miljöprofil framöver.

Vi kan i detta också anlägga en klassaspekt. Överklassen i Sverige har sedan länge vältrat sig i naturnamn. Inom överklassen har man älskat att klä sig i namn som Stjärnhöök, Löfvengrip, Leijonhufvud, Oxenstierna, Liljencrantz och så vidare. Dessa namn, och naturnamnen som fenomen, har således uppfattats som lite finare, lite bättre än vanliga Svensson-namn och gett dess bärare högre status och därmed fördelar i yrkesliv, socialt samliv och karriärsstegar. Som partiledare verkar det alltså vara en fördel att framstå som lite finare än andra.

Så vad lär vi oss av detta? Jo, titta på ditt eget namn. Är det ett partiledarnamn? Mitt namn: Hamberg, skulle definitivt fungera på en partiledarpost. Däremot skulle min kollega Jonsson få problem. Men som Annie visat är det ju möjligt att lösa genom ett smidigt arrangerat bröllop med någon med lämpligare, och framförallt lummigare, efternamn.


Kommentera (1)     Permanentlänk     images/system/facebook_mini.png Dela på Facebook

images/system/arrow-down.png
tis 27 aug 2013
images/rectangle/5433867d9c56b2b57da6403516990a12.jpg

Fredrik poserar manligt vid bensinpump

Nygammal låt att ladda ner
images/thumb/901e887fcec188443c5cc8d19d68a7a1.jpg

Mattias Hamberg

35 år från Örnsköldsvik

09:59 tis 27 aug 2013, Örnsköldsvik

Vi hittade denna gamla låt på Mattias dator. Vi spelade in den 2010 tydligen men av någon anledning ratade vi den och lämnade den att dö fildöden någonstans i långt ner mapphierarkin. Såhär i efterhand tycker vi baske mig att den duger och väljer därför att publicera den, såhär 3 år senare.

Den heter Vackrast av alla och går att ladda ner under Musik. Annars kan man klicka på denna länk: Vackrast av alla


Kommentera (0)     Permanentlänk     images/system/facebook_mini.png Dela på Facebook

images/system/arrow-down.png
Slumpvis utvalda bilder
images/square/c9d883326922b9fb1a42efd5bcec48c6.jpgimages/square/ed8557a0414ad94b876cd05b1246696c.jpgimages/square/17643fe6eb69ad1d158e04c870b1b192.jpgimages/square/7c07a8518c4d6530cf3bbb47e9acc10c.jpgimages/square/5b8c00176e8eb835f4a6c5b759fb5f97.jpgimages/square/17f4c8430f073ba6218f3c64c1672505.jpgimages/square/54bb0e759c1d17d4dc270fdc0ed21e7e.jpg
images/system/arrow-down.png
Topplistan just nu
  • 1.
    images/system/play.png Ni ska få se att allt blir bra
  • 2.
    images/system/play.png Kungens pung
  • 3.
    images/system/play.png Må så ske kamrat
  • 4.
    images/system/play.png Dessa Heliga Män
  • 5.
    images/system/play.png Låt dig inte luras
  • 6.
    images/system/play.png Kom hit kom hit kom hit
  • 7.
    images/system/play.png Allting är bra
  • 8.
    images/system/play.png Djävulsadvokater
  • 9.
    images/system/play.png Vackrast av alla
  • 10.
    images/system/play.png Angående ödmjukhet
images/system/arrow-right.png
Logga in
images/system/arrow-down.png
Senaste kommentarerna

Tj, Ornskoldsvik, 24 sep 20:28

Överbevakade kungligheter:

det finnns en kunlighet i övik


Jonathan, Umea, 24 maj 15:55

Antirasism som privilegium:

Ja, det är nog bara jante i dig som talar.


Lukas, Torslanda, 16 maj 10:16

Antirasism som privilegium:

Måhända att du betraktat Volvo som "symbolen för Sverige" menVolvo Personvagnar såldes av Ford, alltså ett amerikanskt företag till Kina. Ford har ägt Personvagnar sedan 1999 då Volvo AB valde att avyttra personbilstillverkningen.


Kristoffer, , 18 sep 08:57

Vad handlar allt detta hat om?:

Tack för kloka ord som vi alla borde tagit till oss för länge sedan! :) Jag har lite andra infallsvinklar och tankar att erbjuda: Jag är less på att alla partier låtsas företräda alla, företräda en ideologi som på något vis magiskt skulle skapa en utopi om bara just deras idelogi skulle genomföras. Jag tror att vi skulle få en mer vital och hållbar demokrati genom att partier slutar hymla med vilka de företräder, slutar hymla med att de försöker gagna den egna gruppen på andra gruppers bekostnad. Lite som på hattarnas och mössornas tid. Fick mössorna makten kom skyddstullar som ett brev på posten, frihandel var inget som gagnade dem. Att det orsakade förtret för handlarna sågs som en bonus... Politik handlar i grunden om att finna acceptabla kompromisser mellan grupperingar. Tror vi behöver hitta tillbaka till denna grund, och sluta upp med att låtsas att "bara vi gör si och så så får alla det bättre på alla vis!" Kanske är SD ett första famlande steg i denna riktning? Isåfall så tror jag det är viktigt att vara medveten om denna trendändring och agera därefter. Inte ignorera den tills dess att den inte längre går att ignoreras.


Marcus Berg, Solna, 17 sep 18:56

Vad handlar allt detta hat om?:

Bra sagt! Många kamrater kör den där "hejdå alla vänner som röstade på SD". Själv vill jag hellre försöka förstå och sen kanske övertyga dem som röstade SD.

images/system/arrow-down.png
Senaste gästboksinläggen

Stefan Grundberg, Örnsköldsvik, 8 mar 17:57

Kristen: Jag är själv kristen. Första gången jag hörde Mattias Hamberg sjunga " Ni ska se att allt bli bra " ( visst är det rätt gammal Mattias? har för mig att jag hörde den för minst 10 år sen) så fick jag en väldigt negativ känsla emot låten och Mattias. Men nu är jag ett stort fan av Kreti och Pleti, tror att Gud sitter och garvar åt de här låtarna... Men jag tycker även att det finns vissa poänger i låtarna...


Mattias Hamberg, 8 mar 18:56

Oj... Hade du en väldigt negativ känsla emot mig? Det var inte kul. Meningen är såklart inte att kritisera religiösa människor. Jag känner massor med religiösa människor som är hur trevliga som helst. Ofta är troende till och med betydligt trevligare än vantroende. Det den låten kritiserar var ju att USA använde sig av religionen för att motivera ett massivt bombande av fattiga människor, främst för att jag är övertygad om att Jesus starkt skulle ha ogillat den typen av aktioner.


Timi, Norrköping, 3 mar 17:58

Oscar: Du ska veta vad jag roflade när jag läste ditt inlägg, om du inte tycker om musiken, deras hemsida och deras personlighet, vad f*n gör du här? Mattias Hamberg: Ni äger!


Mattias Hamberg, Umeå, 18 aug 17:41

Det är inte alls otroligt att diverse tips kommer att finnas på nästa sida, som jag plitar på för fullt för tillfället. :) Issåfall kommer det tipsas om det mesta, allt i från film, till låtar, youtube-klipp, artiklar och bloggar. Det ska fixas! :D


Mattias Hamberg, Umeå, 30 maj 22:46

Vi har skickat bilder och information om oss och vi har blivit tillfrågade, men att döma av deras hemsida så är det inte klart än, så vi får helt enkelt se hur det artar sig. Så gråt inte riktigt än ;)